I detta kapitel ämnar jag avhandla det jag lyckades iakttaga om de enskilda världarna och dess uppbyggnad under min tid som jag ägnade åt att studera Torus. Med hjälp av mitt teleskop lyckades jag identifiera 354 världar och åtskilliga fler kunde jag bara se som det streck som bildades av att flera världar reflekterade Helios sken. Ingen av dessa 354 världar var lik den andra men alla verkade ändå befinna sig i samma avstånd från Helios i den ring av världar som de befann sig i.

Den största världen jag identifierade beräknade jag till att vara tjugotre gånger så stor som vårt älskade Gartiléen och full av höga berg och den mista bara två milsteg lång och ett och ett halv milsteg bred.

Som våra vetenskapsmän i åtskilliga lärda verk redan har beskrivit så verkar de världar som omger Gartiléen glida förbi vår värld utan till synes någon ordning. Eftersom jag är av den fulla tron att allt går att beskriva med hjälp av logik var ett av mina huvudmål med studien av Torus att avgöra på vilket sätt som våra omgivande världar rör sig.

Jag börjande med att identifiera tjugo stycken lätt igenkänningsbara världar, däribland den stora bergsbetäckta välden som jag valde att kalla Bergius. Under ett år följde jag dessa världar och försökte notera deras riktig och hastighet. Mina studier gav att ingen av världarna verkade ha en fast riktning eller hastighet utan när en värld kom i närheten av en annan värld så verkade de båda ändra riktning och fart för att sedan båda fortsätta sin färd genom Torus i nya banor. En av världarna som vi numera har lärt oss heter Lathios han under den tid jag studera den komma nära vårt eget Gartiléen och sedan försvinna med en hög fart vidare i Torus och innan årets slut hade Lathios försvunnit ur räckvidden för mitt teleskop. Detta kan bekräftas med vår handelsflotta som sommaren 1324 kunde handla med Lathios för en kort tid eftersom världen gled förbi Gartliléen med en anmärkningsvärd hög hastighet.

Av mina studier har jag därför kunnat dra slutsatsen att alla världar i Torus färdas i en bana som är beroende av samtliga andra världar och därför, trots att den är logisk och beräkningsbar, framstår som ologisk och slumpvis för alla utom dem som har en guds logik.

Ett annat fenomen angående världarna som jag studerade var vad som gör att de inte krockar med varandra. Vi i Gartiléen har flera gånger lätt stött in i omgivande världar med förödande jordbävningar till följd. Men om min teori att alla världar i Torus färdas i oregelbundna banor i förhållande till varandra stämmer måste det innebära att världar möts betydligt oftare än det fåtal jordbävningar som vi har upplevt. För att kunna bilägga min teori om att alla världar färdas utan en fast bana utan enbart beroende till varandra måste jag därför påvisa på vilket sätt de undviker att hela tiden åka in i varandra.

Vad jag kunde iaktta med mitt teleskop var att när två världar kom nära varandra verkade de båda sakta in relativt till varandra, såsom om det befanns sig en elastisk bubbla kring varje värld som hindrade andra världar att komma för nära. Efter att de två världarna saktat upp stannande de sedan upp nästa helt och hållet bredvid varandra ett kort tag för att sedan med ökande hastighet avlägsna sig från varandra i nya banor. Det hela påminner mycket om det fenomen man ser om man försiktigt rullar två stycken uppblåsta och elastiska bollar mot varandra på ett plant golv. Min slutsats blir därför att det finns något sorts kraftfält runt varje enskild värld som stöter bort andra världar och på så sätt skyddar världen från att kollidera med andra världar. Vad som orsaker detta kraftfällt lyckades jag dock inte identifiera, det kan vara gudomlig kraft, magi eller samma kraft som får två stycken magnetjärn att avlägsna sig från varandra.

En annan intressant iakttagelse jag kunnat göra angående de enskilda världarna rör dess klimat. Jag har kunnat studera flertalet av de mest närbelägna världarna i detalj och kunna notera de mest skilda klimat. Allt ifrån världar som tycks vara drabbade av ständiga regn vars gråa moln gjorde det svårt för mig att studera dess yta, men den tycket mest vara beklädd av gröna växter. Till torra heta världar och frusna snötäckta världar. Dessa existera sida vid sida med varandra utan någon som helst samband. Jag kunde under tre veckor notera hur en frusen värld full med is låg ett hundratal milsteg från en värld täckt av öken. Uppenbarligen påverkas inte världarnas klimat av dess läge i Torus utan beror på något betydligt mer komplicerat. Klimatet verkar snarare vara knutet till världen och följer med den på dess resa genom Torus. Något som tyder på detta är mina iakttagelser av hur regnmoln förflyttar sig mellan världar. Om en torr och en regning värld befinner sig bredvid varandra verkar det inte som om regnmolnen når fram längre än strax över kanten på den torra världen innan de upplöses.